NASA byter kurs för att få en ny station i omloppsbana innan ISS tas ur drift
Tiden rinner ut. Om fem år ska en modifierad SpaceX Dragon påbörja manövern som skickar Internationella rymdstationen i ett kontrollerat dyk mot Stilla havets botten. Ändå finns ingen ersättare redo, och USA riskerar att stå utan egen utpost i omloppsbana när ISS tas ur drift, medan arbetet med Kinas Tiangong fortsätter i full fart.
NASA har redan styrt 500 miljoner dollar till stationsprojekt hos Northrop Grumman, Blue Origin, Axiom Space och Voyager Space, men chanserna att någon hinner bli klar före 2030 är små. Mot den bakgrunden har den tillförordnade administratören Sean Duffy undertecknat ett direktiv som vänder upp och ner på hela strategin.
Enligt den tidigare planen skulle en eller två vinnare utses i början av 2026 för stora kontrakt att bygga och certifiera fullskaliga stationer. Problemet är finansieringen. NASA uppskattar ett underskott på upp till 4 miljarder dollar. Statsbudgeten avsätter bara 272,3 miljoner för 2026 och 2,1 miljarder under de kommande fem åren, en bråkdel av vad som krävs.
Nu går myndigheten över till mindre steg. En tävling öppnas för att välja minst två, helst tre, utvecklare. Certifiering sker först efter en bemannad testflygning, och minst en fjärdedel av finansieringen betalas först när stationen har visat att den kan härbärgera fyra personer i en månad. Långsiktig beboelighet blir inte längre obligatorisk.
Det gynnar team som snabbt kan få upp en enkel men fungerande modul i omloppsbana. En förhandsfavorit är Vast, som tillsammans med SpaceX utvecklar stationen Haven-1, byggd för fyra astronauter på tvåveckorsuppdrag och starkt beroende av Dragons system.
Samtidigt behöver Axiom, Blue Origin och Voyager göra om sina mer storslagna projekt enligt de nya villkoren. Tidigare programchef på NASA, Phil McAlister, uttrycker det rakt: den gamla modellen skulle aldrig ha lyckats, medan det nya angreppssättet ger alla en chans att nå mållinjen till 2030.
Klart är att USA:s framtid i omloppsbana blir mindre beroende av statligt finansierade megaprojekt och mer av den privata sektorns rörlighet. Segern går till den som snabbast tar sig från ritbord till uppskjutningsramp.
