SWM G03: En sjusitsig SUV för 180 000 kr – kap eller skämt?

Om någon säger att de köpt en helt ny sjusitsig SUV för under 180 000 kronor, är det lätt att undra: ”Hur länge höll den ihop?” Men det här är inte en skum skåpbil från Balkan. Vi pratar om SWM G03, officiellt såld i Europa, och kanske den bil som ger mest för pengarna – även om lyx bara är något du hittar i lexikonet. För att förstå SWM måste vi blicka bakåt. Märket började som en italiensk motorcykeltillverkare och räddades 2016 av kinesiska Shineray. Designen skapas i Milano, tillverkningen sker i Chongqing, och slutresultatet rullar på spanska vägar till ett pris som får Dacia-handlare att svettas. Motorcyklar finns fortfarande kvar i företaget.

G03 är den enklaste, mest avskalade och mest ärliga av de tre SWM-modellerna i Europa. Ärlig i bemärkelsen att den inte låtsas vara något annat. Den är varken premium, sportig eller ett teknikunder. Det här är bilen som direkt säger: ”Jag masserar dig inte, men alla fem barn och deras cyklar ryms, och du har pengar kvar till bensin.” Det viktiga är inte hur barnen ser ut efter resan, utan att de är lika många som när ni åkte.

Storleksmässigt ligger G03 nära Volkswagen Tiguan, men ingen har informerat SWM om ”europeisk finess” – den här bilen är en låda, punkt. Med en höjd på 1,83 meter sitter du nästan rakt upp, och hjulbasen är längre än hos vissa minibussar. Priset börjar strax under 180 000 kronor för sju platser – så länge ingen i sällskapet är sumobrottare.

Priset är bilens största trumfkort. G03 kostar mindre än ett utrustningspaket hos konkurrenterna. Vare sig du kollar på Toyota, Hyundai eller Ford, hittar du ingen sjusitsare för de här pengarna. Visst, SWM har inte lagt pengar på avancerad fjädring eller 15-tums pekskärm som spår din framtid, men är det en nackdel? Inte om du vill ha en pålitlig, rymlig och billig bil, snarare än en digital betjänt på hjul.

SWM G03 är inte bäst på något, men tillräckligt bra på mycket – och ibland är det allt du behöver. Inte alla familjer vill ha en bil som parkerar själv eller pratar artig koreanska. Vissa vill bara komma fram säkert och få plats med matkassarna utan att behöva ta extra lån.

Med ett pris lägre än vissa elscootrar är det dags att kika närmare på vad den här italienskritade, kinatillverkade bilen egentligen bjuder på. Är det ett budgetmirakel eller bara en smart kompromiss?

Designen ser ut att vara ritad med linjal. Glöm svepande linjer och organiska former – här är det funktion som gäller, allt paketerat i en rektangel. Tänk en enkel byrå: rymlig, okomplicerad, ödmjuk och till tredjedel av konkurrenternas pris. Proportionerna är upprätta, som om designers fått slut på papper och bara fortsatte uppåt. Det funkar faktiskt, särskilt i en tid av sluttande taklinjer. G03 står rakryggad, som en låda som alltid skulle vara just en låda.

Fronten har en djärv och väldigt kinesisk attityd. Grillen är enorm, nästan grillfestvänlig. Bikakemönster och stor SWM-logga visar att bilen vill synas – på något vis. Åtminstone tar det fokus från enkelheten i övrigt.

Det finns också humor i designen. Strålkastarna är enkla halogenlampor med blå lins, i hopp om att någon tar dem för xenon. Lite som att sätta Hugo Boss-etikett på en Lidl-kostym – kan lura på håll. Det är glatt billigt och stolt över det.

Från sidan ser du en klassisk lådsilhuett: hög kaross, raka fönster, takräcken av riktig aluminium, redo för takbox eller cykelställ – inget fejk. Fönstren är stora och raka så föraren nästan känner sig i ett litet växthus. Med 1,83 i höjd är det bara Land Rover Discovery Sport i klassen som är högre. G03 står som en gammaldags SUV, mer inspirerad av Toyota Land Cruiser än Kia Sportage.

Baktill är det lika rakt på sak: upprätt och nästan oskyldig i sin arkitektur. Den stora bakluckan antyder att här får du plats med mer än matkassar och barnvagn – familjens packning eller till och med en stor hund. 17-tums aluminiumfälgar fyller hjulhusen lagom bra utan att kräva däckbyte till större dimensioner.

Interiören följer samma tema. När du öppnar dörren möts du av ett tungt metalliskt ljud, som ett gammalt kylskåp, och där inne: plast. Mycket plast. Men inte spröd, billig plast – bara hård och tålig. Om något knarrar här är det antagligen barnen som klättrar runt.

Finishen är ändå förvånansvärt okej för priset. Inga kromade luftmunstycken eller belysta mugghållare, men knapparna fungerar och reglagen gör sitt jobb – inget onödigt lull-lull.

Det som sticker ut är sittlösningen. I stället för vanlig baksätesbänk får du två separata kaptensstolar – inte business class, men individuella, justerbara och hyfsat bekväma. De kan skjutas fram och tillbaka, så du får cirka 11 cm att dela med tredje raden. Den bakersta raden är mer önsketänkande än verklig sittkomfort – tre bälten, men plats för två barn eller en vuxen som inte tackar dig efteråt.

Bagageutrymmet talar samma språk: 1 564 liter med stolarna nedfällda. Med alla sju säten uppe är bagageutrymmet minimalt – bara ett par kassar ryms. Barnvagn? Bara om du plockar isär den och spelar tetris. Så är det på de flesta små sjusitsare, och SWM försöker inte dölja det.

Fram har du klassiska analoga mätare och en 3,5-tums display – inga digitala paneler eller animerade välkomsthälsningar, men bränslemängd, trippmätare och dörrvarning. Saknas något? Troligen inget viktigt.

Mittkonsolen rymmer en 7-tums pekskärm. Den vinner inga teknikpriser men gör jobbet: navigation, backkamera, Android Auto och Apple CarPlay. Spotify och Waze funkar utan att tejpa mobilen på instrumentbrädan. Vissa dyrare bilar borde ta efter. Ljudsystemet är en nostalgitripp – tänk 90-talets kassettbandspelare, med ljudbild därefter. Vrider du upp blir allt lite grötigt, som Haddaway på danska utan tänder.

Klimatanläggningen är helmanuell – vridreglage, inga digitala touchpaneler. Däremot har alla fyra rutor elhissar, så ingen behöver veva. Pricken över i: elektriskt glastak.

Stolarna är klädda i ”eco-leather”, alltså konstläder, men ser bättre ut än billig textil och är lättare att torka av – perfekt för små barn och husdjur.

Att kliva in är lätt. Den höga karossen och stora dörrar gör att både morföräldrar och femåringar tar sig in utan gymnastik. Ergonomin är god – allt är inom räckhåll, knapparna stora och logiska. Du behöver varken PowerPoint eller Youtube för att hitta fläkten.

Teknik under huven? Här är det gammaldags: enkel, sugmatad 1,5-liters fyrcylindrig bensinmotor på 110 hästkrafter och 155 Nm – inte ens en elscooter blir imponerad. Om G03 vore ett djur vore det en åsna: långsam men driftssäker. 0-100 km/h går på drygt 13 sekunder om bilen är tom, men med sju personer och fullpackat bagage är det mer pensionärsfart än sprinterlopp.

Växellådan är femstegad manuell. I dagens läge känns det lika modernt som en knapptelefon, men den är smidig och logisk – lite som en gammal Lada utan rassel. På långresa varvar motorn högt och kupén låter som en dammsugare på max. I 130 km/h önskar du en till växel eller en paus.

Men fjädringen överraskar: den är mjuk, nästan gungig. Om stadens gator känns som kullersten svävar G03 fram som en vattensäng. I kurvor lutar bilen som en berusad björn, men det hör till. Det här är ingen sportbil – den är byggd för skolskjuts och melon på hemvägen, inte för snabba vändningar.

Styrkänslan är mer antydan än dialog. Du vet att hjulen svänger, men känslan är lika personlig som en robotröst. Inget problem om du mest kör i 50-zoner, handlar i byn och tar någon utflykt.

Bränsleförbrukningen är ett kapitel för sig. Officiellt ligger den på 7,2 l/100 km – ganska törstig. Med den siffran hade du väntat dig 180 hästar och fyrhjulsdrift, men nej. G03 är bara törstig. Kör du snällt landar du på 7 liter, men med full bil och tung högerfot är 8-9 liter inget ovanligt. Bor du i Tyskland och älskar autobahn? Fundera på gasdrift.

Ja, SWM erbjuder gasversionen G03F på vissa marknader, med fabriksmontage. Samma motor, men kan gå på gas eller bensin. Effektförlusten är minimal, men driftskostnaden blir lägre. Du förlorar lite bagageutrymme till gastanken, men billigare tankningar och lägre utsläpp väger upp.

Det finns även en hybridversion: G03 SuperHybrid. Ungefär som Nissan e-Power – eldrift kombinerat med bensinmotor som generator. 150 hästkrafter, BYD Blade-batterier, nästan tyst gång, och upp till 100 mil på en tank. Men priset hoppar upp till nästan 290 000 kronor – en annan liga.

Om G03 vore ett sportlag skulle säkerhetsutrustningen vara avbytaren som aldrig blir inbytt. Här syns det låga priset tydligt. Trots sitt pansarliknande yttre är det sparsmakat med skydd.

Airbags? Endast två. Inte fyra, inte sex – bara förare och passagerare. Sidokrockkuddar? Gardiner? Glöm det. Baksätespassagerarna får tredje klass. Själv Dacia har sex krockkuddar i billigaste modellen. G03 känns som en tidsresenär från 2003, fast på fel sätt.

Säkerhetssystem? Om du vill ha autobroms, filassistans, döda vinkeln-varning eller adaptiv farthållare får du leta vidare. SWM bjuder på det EU kräver: ABS, antispinn, ESP och backstartshjälp. Inte mer.

På plussidan finns backvarnare och enkel farthållare. Den höga sittpositionen ger bra sikt, vilket kan förhindra olyckor. Och om det ändå smäller skyddar fronten mot småbilar – men räkna inte med mirakel.

Största frågetecknet: G03 har aldrig krocktestats av Euro NCAP. Ingen vet hur den klarar en smäll. Det är den största risken. Gillar du överraskningar – kör. Men prioriterar du familjens säkerhet, tänk efter.

En annan verklighet: SWM är okänt i Europa. Om något går sönder kan delar och service vara svårare att hitta än hos exempelvis Volkswagen.

SWM G03 är som ett lågprismärke för kläder: det passar, håller dig varm och är snällt mot plånboken. Det viktigaste är att du får en ärlig sjusitsig SUV för runt 180 000 kronor. I Europas bilhistoria är det extremt ovanligt – nästan så att man tror det är tryckfel.

Den största överraskningen är priset i förhållande till utrymmet. Du får en ny, stor sjusitsig bil (åtminstone på pappret), med nyckelfritt, Apple CarPlay, glastak och konstläder. Lite som att köpa en budgetdator och upptäcka att den faktiskt kan redigera bilder och rendera video – inte snabbt, men det funkar.

SWM G03 är för dem som vet vad de vill ha: massor av plats, låg kostnad, inga krusiduller. Det är ett prislapp på hjul. Jämför med Dacia Jogger: den slår inte Dacias säkerhetsnivå, men bjuder på mer takhöjd, annorlunda interiör och ännu lägre instegspris.

Självklart finns nackdelarna: endast två krockkuddar och kortare säkerhetslista än en kiosk på julafton gör även den mest positiva spekulanten tveksam. Kommer bilen åldras väl? Vad blir andrahandsvärdet? Kommer någon ens minnas SWM om fem år – och hur uttalas det ens?

Men se det så här: SWM G03 kan bli första bilen för många – första sjusitsaren, första ägandet utan leasingkrångel. Den är inte för statusjägare, utan för problemlösare. Mycket plats, liten prislapp – det har funkat i decennier, bara under andra namn.

Kuriosa: G03 ger dig en sittplats för under 26 000 kronor styck. Det är mindre än en veckas semester för de flesta – och den här resan varar längre.

Sammanfattningsvis: SWM G03 är som en okej burköl – ingen champagne, men släcker törsten. Den vinner inga accelerationstest eller laboratoriepriser, men gör jobbet. Vill du ha en bil som inte poserar, utan bara existerar; om utrymme är viktigare än ambientbelysning och om du vill ha valuta för pengarna – håll koll på SWM G03. För ärligt talat, om det finns något riktigt kap kvar på den europeiska bilmarknaden, så är det denna kantiga, tvåkrockkudds, sjusitsiga kinesisk-italienska udda fågel.