






































































































Är detta den sista riktiga E-Klassen? Mercedes sparar inte på något
E-Klass är inte bara en bil för Mercedes-Benz. Det är en institution — tysk ingenjörskonst i sitt esse, som ett bayerskt ölhus eller en schweizisk klocka: alltid steget före, aldrig ett offer för tillfälliga trender. Sedan den legendariska W120 från 1953 har E-Klassen varit märkets hjärta. Inte hjärnan, inte musklerna, men det ständigt pulserande rytmen som håller Mercedes vid liv.
Att tro att E-Klass bara är ett mellanting mellan C- och S-Klass är som att säga att Beethoven skrev några slumpmässiga symfonier. Här visar Mercedes vad lyx innebär när det också ska vara praktiskt. E-Klassen är ett femstjärnigt hotell där du kan tvätta kläderna eller ta med farmor — designad för alla, kompromisslös i allt.
E-Klass-eran, döpt med W124 1993, satte standarden. Medan andra premiummärken funderade över tjänstebilskonceptet, levererade Mercedes — med sådan elegans att Audi 100 och BMW 5-serie kändes som gäster i fel klädkod på operan. Försäljningen nådde 240 000 bara första året.
Men E-Klass har aldrig handlat om att synas mest. Den sätter tonen för hela segmentet. En mindre S-Klass för den som ser fiolen som en kompakt cello — faktiskt S-Klassens yngre, vassare och mer driftiga syskon, den som arrangerar galan snarare än bara deltar.
Nu tycks vi stå inför ett slut. W214-generationen är inte bara en ny modell, utan ett avsked. Troligen sista E-Klassen med kraftfull förbränningsmotor innan EQE och en elektrifierad framtid tar över. Sista sammetsfodrade pansarvagnen du kan ta till söndagsfikat hos släkten, men med fler kameror och sensorer än en satellit.
Kuriosa: E-Klassen var en gång kung av taxibilar. Varannan taxi i Berlin eller Wien var en Mercedes. Den tiden är borta. Där du förr kunde hoppa in i en E-Klass på flygplatsen får du nu antingen köpa en själv eller känna rätt folk.
För Mercedes-Benz har E-Klass alltid varit mer än en bil. Den är en kulturell symbol, statusmarkör och verktyg — som en schweizisk armékniv med lädergrepp och blad som skär genom fördomar.
Den klassiska tredelade silhuetten står kvar, långt från både coupéinspirerade sedaner och höga crossovers. Som en gentlemann i frack, fickuret i västen och mekanik som fått digitala klockor att skämmas. Längre hjulbas (2,96 meter) och nästan fem meter lång ger den pondus som en godsherre som gett butlern ledigt.
Fronten är klassisk men inte gammaldags. Grillen pryds av en stor stjärna omgiven av ett mönster av mindre stjärnor. Tack och lov har Mercedes hållit stilen — det är inte Dubai-guld utan elegant och välgjort.
Powerdomes på motorhuven är mer än bara former — de är markerade ögonbryn som signalerar potential under ytan. Nog med kraft för att trycka dig mot stolen, men värdigt nog att inte göra det i onödan.
AMG Line ger en sportig front med större luftintag, men sidolinjen är ren konst: som om designern drog ett enda penseldrag och lät det vara. Krom- eller svartlister runt fönstren ger karaktär för både gala och diskret affärsmöte.
Strålkastarna är som intelligenta ögon: smala, vassa, med LED-slingor som ögonbryn och lagom mycket attityd. Bak till tar LED-bakljusen med stjärnmönster över — som ett minifyrverkeri av Mercedesloggor.
En tunn kromlist binder samman bakljusen och breddar visuellt bilen bakifrån. Du kan tro att det är en S-Klass, och om det inte är det undrar du vad S-Klassen mer kan erbjuda.
Mercedes har medvetet behållit E-Klassens klassiska drag — som ett whiskyglas som inte förändras varje år. Den signalerar tidlöshet och trygghet, men är ändå modern nog att matcha nya BMW 5-serie och Audis kyliga precision.
Kliver du in i E-Klassen tystnar även den mest rutinerade motorjournalist — inte av ordbrist, utan för att inredningen talar för sig själv. Inga plastiga paneler eller svårhittade knappar. Här njuter du av detaljerna.
Allt känns mjukt, men aldrig slappt — precis lika mjukt som en handgjord Chesterfieldfåtölj formad till en aerodynamisk skulptur på hjul. Lädret är silkeslent, knappar klickar som schweiziska labbinstrument och till och med instrumentpanelen glöder med respekt för materialen.
Panoramaskärmar dominerar: 12,3 tum digitalt för föraren, 14,4 tum mittskärm med knivskarp grafik. Väljer du MBUX Superscreen får passageraren egen display — tittar föraren för mycket dit suddas skärmen av en kamera, som en futuristisk barnflicka.
Äkta material bryter av mot all teknik. Träytan över instrumentbrädan känns naturlig, knappar i metall likaså. Luftutblåsen är formgivna som smycken med riktning.
Framsätena masserar, värmer och stöttar dig som om de kunde läsa din kropp. Bak ryms en tvåmeters basketspelare utan problem. Bagaget sväljer både golfbagar och helgpackning.
Allt är dock inte guld med stjärnan. Några detaljer — solskydd, blinkerspaker, handskfack — påminner om att även Mercedes måste titta på kalkylblad ibland. Men har någon Michelin-restaurang fått högsta betyg på toapappret?
MBUX-systemet är smartare än många universitetsstudenter. Skärmarna är snabba och logiska, menyerna tydliga och grundfunktioner lätta att hitta. Till och med farmor kan byta temperatur utan att svära. Mercedes har äntligen förstått att klimatanläggningen inte ska gömmas bakom sju menyer.
Fysiska knappar är få, kanske för få för vissa. Touchpads på ratten får lika blandade reaktioner som ananas på pizza — känslan är omdiskuterad. Här vill du inte chansa på volymen när du kanske byter radiokanal. Lyckligtvis finns röststyrning som faktiskt fungerar.
Kupén lär sig dina vanor — nyheter på måndag, jazz på fredag. Bilen kan spela musik efter din puls och ge massage när du är stressad. Mer spa på hjul än bil, perfekt för den som avskyr tidiga morgnar.
Omgivningsbelysning med 64 färger pulserar till musiken som på klubb i Berlin. Känner din Apple Watch av stress skickar bilen ut lugnande doft. Ja, Mercedes blåser bokstavligen väldoft om du är ur balans.
Motorsortimentet är fortfarande brett, men Mercedes vet att världen förändras. Du hittar inget under huven som inte har någon grad av elektrifiering. Även de mest klassiska motorerna har mildhybrid- eller laddhybridsystem, som en modern affärsman i slips med smartwatch.
E 220 d är startpunkten: 2,0-liters fyrcylindrig turbodiesel, pålitligare än ett gammaldags handslag. 197 hk och 440 Nm, plus 48V startgenerator som ger 17 hk extra när det behövs. 0-100 km/h på 7,5 sek, toppfart nästan 240 km/h och förbrukning på bara 0,5 l/mil — bättre än vissa hybrider.
Vill du ha mer? E 450 d 4Matic är dieslarnas Bugatti: rak sexa, 367 hk, över 700 Nm, fyrhjulsdrift, 0-100 km/h på 5 sekunder och 0,6 l/mil.
Bensinstarten är E 200: 204 hk, turbo och 48V hybridstöd. Tyst, lugn och förvånansvärt snål i stan — mer kryssare än bergsklättrare.
Men E 450 4Matic är en annan liga: 3,0-liters rak sexa som gör tystnad till konst. 381 hk, 0-100 km/h på 5 sekunder — kraften levereras med sådan finess att du känner dig på operascen snarare än motorvägen.
E 300 e och E 400 e 4Matic laddhybrider har båda 2,0-liters bensinmotor och stark elmotor. E 300 e ger 313 hk, E 400 e har 380. Båda klarar runt 10 mil på el. Ingen räckviddsångest här.
Snabbladdning upp till 50 kW gör eldrift praktiskt. All teknik väger dock — nästan 300 kilo extra. E 400 e gör 0-100 km/h på 5,3 sekunder, men känslan är mjuk och jämn snarare än explosiv. Gillar du tystnad och smidig kraft är det rätt. Vill du ha puls, välj raka sexan.
Alla versioner har Mercedes 9-växlade automat. Diskret och pålitlig som restaurangens bästa servitör. Ibland växlar den oväntat snabbt, men det är snarare en uppfriskande påminnelse än ett problem.
E 220 d 4Matic förtjänar extra beröm. Fyrhjulsdriften anpassar sig till alla underlag, dieselmotorn tar dig 100 mil på en tank och komforten kompromissar aldrig.
Men detta är sista E-Klassen med sådan motorbredd. Elåldern är här. Väljer du nu väljer du sista kapitlet av en epok.
Tar du ut en ny bil på vägarna märks det snabbt om den är bluff eller mästerverk. Nya E-Klass gör något annat — den flyter fram. Även på håliga gator sväljer den ojämnheter med värdighet, utan minsta min.
Standard är nya adaptiva dämpare som reagerar på vägbanan utan krångliga inställningar. Enkelt, smart och effektivt — som en kavaj både för jobbet och operan. 19-tummare är tuffa mot hål, men 17-tummare gör färden nästan svävande.
Vill du ha det bästa, välj Airmatic. Luftfjädring tar komforten till ny nivå. Med bakhjulsstyrning känns bilen inte längre än en elscooter ens i trånga garage.
På motorväg är E-Klass i sitt rätta element. Styrningen håller kursen spikrakt, obekymrad om vindbyar. Bullernivån är låg — vid 130 km/h bara 64 dB. Perfekt för arbete eller eftertanke.
Ergonomiska säten med massor av inställningar och massagefunktion gör att du slipper naprapatbesök efter långkörningar. Lägg till head-up display så har du all info precis där du behöver den.
E-Klass är inte byggd för Nürburgring-rekord, men i Sport-läge blir den fastare och styrningen tyngre. Trots vikten känns den aldrig klumpig. Styrningen är inte vassast men exakt och engagerande. Fyrhjulsdriften på 4Matic-modeller ger trygghet — bilen håller linjen som ett tåg.
Euro NCAP har utsett E-Klass till Europas säkraste bil 2024. En elegant, tyst och supersmart sedan — och samtidigt definitionen av säkerhet på vägen.
Allt du behöver finns: upp till nio krockkuddar, kaross av superstål och aluminium, och Pre-Safe-system som drar åt bälten, stänger fönster och skickar vitt brus till öronen före en smäll.
Den verkliga magin är dock i förebyggandet. Automatisk nödbroms? Självklart. Döda-vinkelvarning? Standard. Varning för cyklister och bromsning vid korsande trafik? Allt ingår.
Därtill finns teknik i toppklass. Förarstödpaket Plus kan nästan köra själv på motorvägen: håller avstånd, följer kurvor, hjälper vid omkörning och avgör när det inte är läge att passera inför avfart. ADAC:s testare bekräftar: det fungerar smidigt — bilen blinkar, manövrerar och du bara ser på. Dock endast i vissa länder än så länge.
Digital Light strålkastare projicerar varningssymboler på vägen, varnar fotgängare och justerar ljuset för att inte blända. På natten känns det som att styra ett rymdskepp med intelligens i alla riktningar.
Kameror bevakar varje vinkel vid parkering. Bilen kan parkera själv, varna för cyklister och ta emot varningar från andra fordon (Car-to-X) om halt väg väntar.
Det mesta är extrautrustning, vilket också gör bilen lika high-tech som dyr.
Det viktigaste med E-Klass:
Komfort: E-Klassen glider fram som en lyxyacht på spegelblank sjö — fjädring (särskilt med Airmatic) och säten eliminerar trötthet.
Teknik: Nya MBUX fungerar lika smidigt som en barista som vet din beställning. Röststyrning, pekskärm och Just Talk-funktionen hänger ihop. Håll Zoom-möte i bilen eller bara kör.
Säkerhet: Euro NCAP:s "Best in Class"-titel är inget misstag. Sensorer, kameror och algoritmer skyddar dig innan du ens märker fara.
Valmöjligheter: Tre designlinjer (Avantgarde, Exclusive, AMG Line) och dussintals paket gör att alla kan skräddarsy sin E-Klass — sportig, klassisk eller minimalistisk.
Effektivitet: E 220 d och plug-in hybrider är stjärnor — dieseln går 100 mil på en tank, laddhybriderna 10 mil på el. Bilen är snäll mot plånboken, tills du väljer Burmester 4D-ljud.
Att tänka på:
Touchknappar på ratten: Touchpadsen är Mercedes största miss. De fungerar, men du råkar ofta göra fel. Ta tillbaka riktiga knappar, tack.
Materialkvalitet: De flesta ytor är förstklassiga, men vissa detaljer — solskydd, handskfack, spakar — känns enklare. Inte katastrof, men märks.
Prisnivå: Grundpriset är högt, och med utrustning når du lätt sexsiffrigt. När en E 200 AMG Line kostar som ett semesterhus i Spanien undrar du om du ska köra eller flytta in.
Är all teknik nödvändig? TikTok på skärmen och bas i sätet känns ibland som leksaker — men Mercedes tvingar dig inte.
Sportighet: Bilen kan gå fort, men vill inte vara sportbil. Den tar kurvor med värdighet, inte ilska.
Till sist är E-Klass fortfarande en upplevelse för förare, en trygghet för familjer och ett riktmärke för konkurrenter.