Provkörning – Hyundai Bayon

Född 2021 är Bayon vad bilindustrin idag kallar en B-segments crossover. Det låter kanske flott, men i praktiken innebär det att detta är Hyundais minsta SUV – en så kompakt bil att till och med lilla Kona ser ut som en rundlagd farbror på kalas jämte den. Bayon skapades för att fylla tomrummet efter ix20 och är egentligen inte mycket mer än en förhöjd i20-halvkombi. Eftersom alla numera vill sitta lite högre har Hyundai helt enkelt höjt sittpositionen, byggt ut bagaget och voilà – en ny modell döpt till Bayon. Och namnet? Bayonne – en liten fransk stad – lät tillräckligt exotiskt och europeiskt i Hyundais öron.

Men vi ska inte vara allt för cyniska, för Bayon är faktiskt en riktigt vettig bil. 2022 utsågs den till ”Bästa importbil” av tyska Auto Bild. Ja, Hyundai – ett koreanskt märke – vann alltså priset för bästa importerade SUV i Tyskland. Man kan bara föreställa sig hur det sved bland ingenjörerna i Wolfsburg och Rüsselsheim, troligen sköljde de ner bratwursten och ölen med en tår den kvällen.

Så vad såg tyskarna och andra i Bayon? Framför allt en stilig design, gott om utrymme i kupén och en omfattande utrustningsnivå som är ovanlig i denna prisklass. Utseendet påminner om en modern sportssko: bekväm, trendig och tillräckligt praktisk för både en middag på stan eller för att låna potatis av grannen.

2024 fick denna lilla koreansk-franska modeskapelse en lätt ansiktslyftning. Någon revolution blev det knappast. Men som vi vet behövs det inte alltid revolutioner – ibland räcker det med lite ny smink för att folk ska tro att allt är nytt och snyggt igen. Och det är det inget fel på.

Det första man lägger märke till är den smala LED-remsan framtill, stolt döpt till ”Seamless Horizon”. Nu ser bilen ut som ett litet rymdskepp med trendiga solglasögon. Stötfångaren och grillen har också ritats om – smalare och sportigare än tidigare. Den undre främre hasplåten ser ut som äkta metall, men ärligt talat lär ingen ta med den här bilen ut i skogen för att plocka svamp. Den ser dock tuff ut, precis som en liten SUV ska göra.

Bak har baklyktorna fått en ny, elegant ljussignatur och binds ihop av en smal horisontell list. Mer karossfärg på bakre stötfångaren och en liten låtsas-diffusor – den gör ingen nytta för aerodynamiken på en så här liten bil, men Hyundai visar i alla fall att de vet vad en diffusor är.

Måtten är oförändrade: 4,18 meter lång, 1,78 meter bred och drygt 1,5 meter hög. Istället för att ändra storleken har Hyundai fokuserat på att utnyttja utrymmet smart, vilket resulterat i ett imponerande bagage på 411 liter för klassen. Ja, det är en liten crossover, men du får lätt in både stora matkassar och en medelstor hund.

Invändigt är Bayon precis vad du kan vänta dig av en liten koreansk crossover som inte kräver att du rånar en bank eller pantsätter svärmors smycken för att ha råd. Det är ingen schweizisk klocka eller italiensk designmöbel – tänk snarare ett välorganiserat skrivbord där funktion och logik går före skönhet och elegans.

Materialen då? Om du hoppats på exklusivt läder och silver blir du besviken. Allt är i princip svart och grått – kanske till och med lite dystert. Som om designern inspirerats av en novemberdag i Skandinavien eller ett regnigt Birmingham – praktiskt, men knappast upplyftande. Stolarna är klädda i slitstarkt tyg som förmodligen överlever både kärnvapenkrig och barnens glass. Dekordetaljerna är få, vilket visar att detta inte är en bil för bländande Instagram-profiler, utan för folk som vill ta sig från A till B.

Det som räddar Bayon är dess praktiska egenskaper och ergonomi. Varje knapp och reglage sitter där du förväntar dig, och sikten är utmärkt tack vare sittpositionen som gör att du ser över de flesta andra bilar – lite som en giraff i ett zoo. Den digitala instrumentpanelen är stor som en genomsnittlig mobil i standardutförandet, men högre utrustningsnivåer får en betydligt större, mer påkostad 10,25-tumsskärm med olika vyer beroende på körläge.

Mittpunkten på mittkonsolen är en riktigt stor – återigen 10,25 tum – pekskärm, som faktiskt är standard även i billigaste Bayon. Ja, till och med grundversionen har en display som skulle få vissa tyska märken att rodna. Naturligtvis har infotainmentsystemet inbyggd navigation, Apple CarPlay, Android Auto och Bluetooth. Kartor kan nu även uppdateras online.

Passagerarna laddar sina mobiler via en USB-A och två USB-C-portar och på högre versioner tillkommer trådlös laddplatta. Toppversionerna erbjuder till och med ett Bose-ljudsystem med åtta högtalare och subwoofer – en lyx man snarare väntar sig i en Audi eller Lexus än Hyundais billigaste crossover.

Kliver du in i Bayon kan det kännas som att du rest tillbaka i tiden – inte till framtiden, utan till en tid då handbromsen drogs med spak och temperaturen justerades utan att behöva dansa framför en pekskärm som en lätt påverkad pianist.

Japp, Hyundai har insett att modernitet inte alltid är vägen till framgång. Medan Volkswagen trycker in skärmar till och med i handskfacket har koreanerna behållit riktiga knappar och spakar. Bayon har klassisk handbroms, växelspak och riktiga vred till klimatanläggningen. Det må kännas gammaldags, men det är faktiskt briljant.

Låt dig dock inte luras av denna retro-känsla – Hyundai vet mycket väl att det är 2000-tal. Innerbelysningen är numera helt i LED, och högre versioner kommer med 64-färgers ambientbelysning.

Utrymme är Bayons trumfkort. Det höga taket och smart formade stolar gör att även långa passagerare får plats bak. Hjulbasen räcker till för att även din längsta kompis ska sitta bekvämt. Stolarna är mjuka och passar både i cityköer och på längre motorvägsresor – även om det knappast blir många sådana.

Materialvalen? Hyundai har inte tagit i från tårna här – överallt hårdplast, men inget känns fel. Det knarrar inte och allt sitter ihop som man förväntar sig av en koreansk bil.

Och så bagageutrymmet – förvånansvärt stort och dessutom smart med dubbelt golv, perfekt för att separera matkassar från paraplyer.

Modellen är fullpackad med elektronik och system som ständigt håller koll och piper om något inte står rätt till. Adaptiv filhållning säger till om du släpper ratten, autobroms varnar om någon kliver ut framför bilen, och den smarta farthållaren vet till och med var nästa kurva eller hastighetsbegränsning är. Bayon övervakar döda vinkeln och säger ifrån om du verkar dåsig eller ouppmärksam. Den påminner dig vid rödljus om du sitter fast i mobilen när alla andra redan kört. Allt levereras med en symfoni av pip – ibland känns det som att ljudsystemet är överflödigt.

Naturligtvis får du hela paketet med krockkuddar, ABS, ESC och ett nytt nödsystem (eCall) baserat på 4G. Låter det som en tysk lyxbil? Nej, det är bara Hyundais minsta SUV, som av någon anledning tror att den är en S-klass Mercedes. Men visst är det skönt att känna att någon faktiskt bryr sig om din säkerhet.

Motorutbudet har bantats rejält i samband med denna uppdatering – där du tidigare kunde välja en 120-hästars turbomotor får du nu nöja dig med mindre, då den starkare versionen tyst försvunnit. Kvar är en liten 1,0-liters trecylindrig T-GDi med 100 hästar och upp till 200 Nm om du väljer mildhybrid. Motorn är helt okej, men 0–100 km/h på 11,3 sekunder får inte direkt pulsen att rusa. Det räcker gott för att hämta mjölk eller köra runt i stan, men inte mycket mer.

För den verklige masochisten erbjuder Hyundai också en sugmotor på 1,2 liter och 79 hästar – då tar 0–100 hela 14,2 sekunder. Med den känns Bayon ungefär lika pigg som en trött labrador, men åtminstone är bränsleförbrukningen låg.

Inga stora nyheter vad gäller växellådor – sexväxlad manuell och sjuväxlad dubbelkopplingslåda (DCT) finns kvar. Automatlådan växlar snabbt men kan vara lite ryckig i stadstrafik, ungefär som en nervös körskoleelev.

Sammanfattningsvis erbjuder Bayon mycket utrustning för pengarna, ett riktigt rymligt inre för klassen, en enkel plastig kupé och ganska anonym men snål prestanda. Bayon är behagligt anspråkslös – den låtsas inte vara något annat än den är. Den gör sitt jobb, gör det bra och bjuder dessutom på lite stil.